Hi!
This is one of the two songs from the christmas of 2009. None of you pointed out that you've heard the opening theme/chorus before, but I think you have:
Hi!
I thought I would "release" all of the old christmas songs on the blog this year. There will of course also be a brand new one - as soon as it's ready!
The first one is the oldest one - "Hang your stocking by the fire" from 2006. If I remember correctly there are 8 songs in total, so you have a lot to look forward to. I will write pointless and/or fun trivia about the songs that have such things attached. I don't really think there's anything interesting to say about this song, except the fact that I don't think any of my brothers have been in Japan (right?). I think the jingle bell-thingy i bought for this song is in all the other christmas songs also (you can contradict me when I've uploaded all of them).
I just keep on "releasing" unmixed songs here, because it's boring to keep them hidden, and I'm not really sure they will ever be mixed. I know some of you might like the songs anyway - you may think of it as going back to the old school Soda Fountain Rag.
I'm spending quite a lot of time at the library these days. Trying to write about modalities/possible worlds. For those of you interested in modal realism and/or poetry, there actually exists a book with poems about/inspired by Lewis' possible worlds:
I don't know if Roubaud is finding some support in the idea of the modal realism - I think this book was written after his wife's death. Sadly, even if it was true, it wouldn't help, maybe just ease the pain a little.
I also found a nice poem by Hjalmar Gullberg (yes, it's in Swedish, so you have to make an extra special effort... The title is "A clown who died")
En gycklare som dog
Ett sminkat ögonlock sig öppnar tungt och sakta.
Skall iris och pupill snart finnas att betrakta?
O skådespelare i färdigmålat skick,
vad festligt äventyr skall stråla ur din blick?
Ett sminkat ögonblick sig öppnar tungt och sakta…
Så öppnar sig ridån med ögonlock av sammet
för sorgespelet och det yra luspelsglammet
på regmbågshinnan som teatern är en stund:
ett öga, vaknande ur dröm och nattlig blund…
Tills slutridån blir fälld med ögonlock av sammet.
Åt namnet på en grav som blev med marken jämnad,
åt blott en gycklare som dog är sången ämnad.
Försvunnen är han själv och allt han innebar.
Vad återstår för oss, publiken som dröjt kvar?
Blott namnet på en grav som blev med marken jämnad.
Men bort från tiljorna som föreställer världen,
blev han av skuggor följd på sista avskedsfärden.
Hans färja gider mot sitt mål på glömskans flod,
fylld av gestalter som har fått hans hjärteblod
en gång på tiljorna som föreställde världen.
Hans död blev döden för ett skugglikt mänskomyller.
En massgrav är den grav han med sin aska fyller:
där vilar konungar och trasmän mask vid mask.
Vem varhan riddaren av smink och puderask,
vars död blev döden för ett skugglikt människomyller?